Det visade sig att var en god idé att åka i tid. För trots att jag har varit här i Schweiz i mer än nio månader så är det här med att åka spårvagn i Zürichs centrum något som jag ännu inte har riktigt koll på. Framförallt att hitta rätt spårvagn.
Jag sprang av och an i en dryg halvtimme och letade efter linje nummer fyra som tycktes vara spårlöst försvunnen även om den fanns utmärkt på alla kartor. Tillslut så hittade jag rätt linje, men förstås klev jag ju på spårvagnen som gick åt motsatt håll till vart jag skulle så jag fick kliva av och byta riktning.
Efter långa omvägar kom jag till sist ändå helskinnad fram till det honorära generalkonsulatet. Stället är inte så pampigt som det kanske låter. Det var bara ett litet kontor ovanför en frisörsalong.
Någon riktig rusning till vallokalen var det inte heller. Jag var den första på flera timmar som dök upp. Desto bättre för mig eftersom jag då fick lite personlig handledning i hur jag skulle bära mig åt - jag som ju aldrig röstat förr.
Min valsedel dök in i ett kuvert och ned i valurnan, så nu har jag gjort mitt för att påverka EU. Och att jag gjort något som vanliga schweizare inte får känns ju inte heller så dumt :)
