Ibland kan jag konstatera att jag inte kunde ha valt ett bättre namn på min blogg. För vad i hela friden Frida har för sig undrar jag själv också ibland ...
Åtminstone så började allt med en alldeles vanlig onsdag. Och precis som jag gör varenda helt vanliga onsdag, så tog jag efter skoldagens slut tåget från Luzern hem till Zug.
Trött efter en lång skoldag damp jag ned på första lediga säte och pustade ut, sträckte lite på benen, blickade ut genom fönstret … och somnade …
"We are now punctually arriving at Zurich main station - our final destination - and requesting all passengers to leave the train" sade högtalarrösten som väckte mig.
Hoppsan!
Det är just sådana stunder, som när jag kliver ut på en perrong trettio kilometer åt fel håll, som jag undrar vad i hela friden har Frida för sig.
Men till min stora överraskning håller jag faktiskt på att bli en riktigt världsvan storstadsmänniska. Eller åtminstone något det hållet. För att istället för att sätta mig ner på fläcken och börja storböla så letade jag reda på första bästa tågtidtabell.
Tur i oturen kan man ändå säga att jag hade att jag vaknade upp den största staden i Schweiz och inte i någon liten byhåla med två tågspår. För jag hittade en tågförbindelse tillbaka till Zug som gick bara fyra minuter efter min ankomst - schweizisk järnväg, de ni.
Alltså hann jag kolla in Zürich Centralstation under de fyra minuterna jag febrilt försökte hitta tågspår 42, innan jag hoppade på tåget hem igen.
