Typisk schweizisk allmänbildning, del 3

— Känner du inte till "Heidi", TV-serien om den schweiziska flickan? undrade min mamma förvånat.
Åhå, tänkte jag. Allmänbildning som jag gått miste om. Och schweizisk allmänbildning därtill. Passande att ta upp i mitt sista blogginlägg i just det temat.
Alltså satte jag igång med lite research för att ta reda på vad det var min mamma pratade om. Det stod snart klart att det nog inte är så konstigt att jag inte har hört talas om "Heidi" förut, TV-serien är nämligen inspelad 1978 och har därmed några år på nacken.
Den baserar sig på två böcker om flickan Heidi, skrivna av schweiziskan Johanna Spyri på 1880-talet. Det har även gjorts flera filmer varav den nyaste är från 1993 och den äldsta - en svartvit version - från 30-talet.
Men när jag försökte hitta TV-serien på youtube så visade det sig att den inte stods att finna, varken på tyska eller engelska. Det är den japanska animerade versionen som det dyker upp flest träffar på. Filmerna finns, men TV-serien tycks ha utrotats. Eller jo - man hittar den dubbad till italienska. Synd, synd.
Men här är åtminstone första delen ur filmen från 1966, så ni nu har något hum om vad det är jag pratar om. Såhär lär det se ut i Schweiz, he he …

Så nu kan jag säga att jag är schweiziskt allmänbildad, då jag till och med vet vem Heidi är. Uppdrag "Typisk schweizisk allmänbildning" är slutfört såvida inte någon annan har något mer att komma med. Skriv en kommentar i så fall :)

Typisk schweizisk allmänbildning, del 2

Eurovision Song Contest gick ju av stapeln för inte så länge sedan. Själv missade jag finalen eftersom jag satt ute i skogen och försökte göra upp eld utan tändstickor - sånt är livet. Men under en dubbel håltimme i skolan passade jag på att ta igen det jag gått miste om. Jag vet inte om det är jag som är dålig att söka på internet, men det enda fullständiga klipp jag hittade från eurovisionen var ett där kommentatorerna talade ryska. Lite svårbegripligt, men låtarna var ju de samma.
Men till min stora besvikelse fann jag att det inte endast är i historieböckerna Schweiz lyser med sin frånvaro. Inte heller i ESC-finalen fanns det någon schweizare att skåda. Deras bidrag hade åkt ut redan tidigare.
För att utvidga min schweiziska allmänbildning sökte jag upp deras bidrag på nätet och fann låten "You and Me" framfört av ett ganska speciellt band.

Takasa kallar de sig för. Men det är bara för att ESC, som inte vill att låtarna ska innehålla något politiskt budskap, inte tillåter dem att kalla sig för Heilsarmee - det vill säga Frälsningsarmén. Inte nog med det så är medlemmarna allt mellan tjugo och nittiofyra år gamla.
Även om de inte gick till eurovisions-finalen så tycks deras låt åtminstone ha gått hem i Schweiz där den i den inhemska finalen "Die grosse Entscheidungs Show" fick 37,54% av rösterna.
Och vad gäller min schweiziska allmänbildning så säger jag bara: fortsättning följer …

Typisk schweizisk allmänbildning, del 1

Jag läser som bäst till historiaprovet om första och andra världskriget jag ska ha i morgon. Det är sista provet för i det här läsåret och tur är väl det eftersom både koncentrationsförmågan och självdisciplinen har försvunnit ut på grönbete. Jag sitter om drömmer om schweiziska alptoppar när jag egentligen borde plugga Versaillesfredens krav.
Att Schweiz alltid tycks ha stått neutralt i alla väder gör att historieböckerna inte knystar det minsta om dem, vilket jag tycker är tråkigt eftersom det är det land jag är mest intresserad av för tillfället.
Därför har jag nu tagit mig en paus i mitt provläsande för att lägga lite tid på att bli schweiziskt allmänbildad. Kanske inte så mycket när det gäller landets historia, men allmänbildad likväl.
Av ren nyfikenhet googlade jag "Schweiz, allmänbildning" och hittade en trevlig liten frågesport om landet. Här är länken, prova gärna och se om ni kan slå mig!

http://www.vetgirig.nu/quiz-7697/Schweiz/

Själv svarade jag rätt på 80% av frågorna och då blir man såhär glad:

Tillräckligt allmänbildad för att våga åka iväg kanske, men långt ifrån fullärd. Mitt sökande efter typisk schweizisk allmänbildning har bara börjat ...

Här ska jag bo!

Det är den här röda pluppen mitt på kartan som ska bli min hemstad för ett år. Om den sedan heter Luzern eller Lucerne verkar de ha lite svårt att bestämma sig för. Fast jag kommer å andra sidan från Jakobstad/Pietarsaari, så jag är ganska van.
Folkmängden lär enligt wikipedia ligga på cirka 58 000 invånare. Så lite större än vad jag är van med.
När jag var på en utbyteselevsträff i Lahtis för någon månad sedan pratade jag med en flicka som varit utbyteselev i Schweiz förra året. Hon sa att Luzern är en av de finaste städerna i hela landet. Det låter ju lovande :)
Min första tid kommer jag inte bo inne i staden utan i en liten by som heter Beromünster vilken ligger cirka en halvtimmes bussresa därifrån. Ta och kolla in Beromünster på google maps - den ser jättemysig ut!

Hjärntvättning på hög nivå

I Schweiz är de väldigt strikta med att man ska kunna tyska. Det räcker inte med att säga "Guten Tag, jag började läsa tyska i höstas så jag klarar mig nog". Nej, då jag kommer dit är det första jag ska göra att delta i en tre-fyra veckor lång tyskakurs för alla utbyteselever i Schweiz. På den följer ett språkprov som bekräftelse på vad jag lärt mig och allt detta bara för att jag ska få gå i skolan på tyska.
För att jag inte ska sitta här hemma och oroa mig för det så har jag redan nu fått en liten tysk morot att tugga på; en internetkurs.
"Rosetta Stone" heter kursen och i en introduktionsvideo där de lovade att "You will succeed!" förklarades det att kursen är utformad för att man ska lära sig på samma sätt som man lär sig sitt första språk. Därmed pluggar man sig inte ord och grammatik på samma sätt som i skolan. Visserligen är det skönt, men jag kan ändå inte bli kvitt känslan av att bli hjärntvättad.
— Guten Tag, säger dataprogrammet när man öppnar det.
— Guten Tag, ska man då svara i mikrofonen - annars får man inte fortsätta.
Sedan dyker fyra bilder upp på skärmen. En visar en kvinna som äter en smörgås, en annan en kvinna som äter ett äpple, en tredje en man som äter ett äpple och en fjärde tre kvinnor som delar på äppelklyftor.
— Die Frauen essen einen Apfel, säger Rosetta Stone.
Jaha, tänker jag. Kvinnan äter ett äpple.
Alltså klickar jag på kvinnan som äter ett äpple.
Töröööt, låter det om programmet. Fel svar.
— Die Frauen essen einen Apfel, upprepar det tålmodigt för mig.
Just det ja, det är inte kvinnan som äter ett äpple utan kvinnorna. Jag klickar på de äppelklyftsätande damerna och visst är det rätt svar. Pling, säger min dator och jag får känna mig duktig.
Sedan blir det uttalsövning. Bilden på kvinnan med smörgåsen aktiveras.
— Die Frau isst ein belegtes Brot, säger dataprogrammet och gör tecken åt mig att upprepa.
— Die Frau isst ein belegtes Brot, säget jag i mikrofonen.
Töröööt. Inte tillräckligt bra.
— Die Frau isst ein belegtes Brot, försöker jag igen.
Töröööt.
— Die Frau isst ein belegtes Brot, säget jag långsamt och övertydligt.
Töröööt.
— Die Frau isst ein belegtes Brot, förklarar programmet för mig.
— Die Frau isst ein belegtes Brot!
Töröööt.
Sedan säger jag en hel del som inte har med kvinnor som äter smörgåsar att göra och som jag inte ids skriva här. Töröööt, tycker min dator också om det.
Efter att ha upprepat samma mening cirka tolv gånger brukar Rosetta Stone slutligen ge med sig och låter mig med ett pling gå vidare till att säga "Der Mann isst ein Apfel".
Jag räknade ut hur länge det ungefär tar för mig att gå igenom en lektion i programmet och multiplicerade det med så många lektioner som det finns allt som allt. Cirka åttio timmar kommer att ta och jag har för tillfället lagt ner kanske tjugo på det.
Jag vet vad jag har att göra i sommar.

"Sie macht eine Suppe" (Hon gör en soppa.) Hmmm ... vilken bild ska jag klicka på?

När Frida kom för sent

Man ska ju hålla vad man lovat, så nu ska jag skriva om vad som hände på utbyteselevsträffen igår kväll.
Till att börja med kan noteras att jag hade tänkt att smygfotografera lite diskret så ni skulle få se hur det hela såg ut. Olyckligtvis kom jag och mamma försent så de enda platserna som fortfarande var lediga fanns allra längst fram. Där fick vi alltså sitta som klassens olydiga elever och inga bilder vågade jag ta.
Eftersom jag satt så långt fram var det förstås jag som fick börja med att presentera mitt land också. Kan inte precis påstå att jag är nöjd, men jag stakade mig igenom hela presentationen från början till slut åtminstone.
Med mig hem fick jag två sidor med "First night questions" - frågor jag ska ställa till min värdfamilj i Schweiz första kvällen jag kommer dit. Det är frågor rörande alltifrån "Should I iron my own clothes?" till "What time must I go to bed?".
Mot slutet av kvällen blev jag riktigt hungrig, så det var skönt att få sig ett mål mat på Hesburger innan vi styrde kosan hemåt igen.

En lite otippad first night question är "Please tell me how to interact with the people hired to work in the household". Jag tror knappast att det skulle vara särskilt svårt att komma överrens med någon som sköter ens sysslor åt en, he he. 

Ån maj vei tu Härmä

För tillfället sitter jag i bilen på väg till Härmä av alla ställen. Jag ska delta i ett utbildningstillfälle/möte för utbyteselever. Jag har varit där på en liknande tillställning en gång tidigare och en gång också i Lahtis, men det här torde vara det sista mötet innan jag reser.
Tidigare har vi gått igenom reglerna för utbytesåret, rättigheter och skyldigheter och hur man ska bemöta kulturskilnader. Tillexempel att man inte ska säga att man inte tycker om maten utan att den är "interesting".
Eftersom är Finland jag bor i så går förstås allt på finska. Bra språkträning för mig kunde kanske någon tycka, men egentligen innebär det att sitta i två timmar och försöka se intresserad ut fastän man inte förstår någonting. Jag tänker allt som oftast att vänta bara tills jag kommer till Schweiz, för där går allt på tyska och då förstår jag.
Lyckligtvis är min mor med mig som chaufför och tolk, så jag ska väl på ett eller annat sätt klara mig levande ur det här.
Från senaste möte fick vi till hemläxa att fixa ihop en presentation om Finland som vi sedan kan hålla när vi är på utbyte. Jag ska hålla min i kväll och tack och lov så ska jag göra det på engelska och inte på finska. (För jag är faktiskt lite bättre på engelska en vad rubriken till det här inlägget kan antyda.)
För att vara riktigt ärlig så blev jag klar med presentationen fem sekunder innan jag slängde mig i bilen, så vi får se hur det går. Fast jag har insett att det här faktiskt inte är någon skoluppgift och att jag får fara som utbyteselev oberoende av hur dålig min presentation om Finland än på vara. Som skolelev är man ju inställd på att alla ens prestationer ska betygsättas, så det här känns faktiskt ganska underligt.
Håll tummarna för mig, så kommer en uppdatering om hur det hela gick senare.

Här sitter jag i bilen och försöker att febrilt memorera Finlands bruttonationalprodukt ...

Schweiz - landet man inte kan stava till

Schweiz. Skulle man lyckas få det utlagt i Alfapet så skulle segern vara garanterad - om man kan stava till det vill säga. Speciellt när man ska diskutera landet på flera olika språk blir det särskilt rörigt. För på engelska heter det Switzerland och på finska heter det Sveitsi. Men i svenskan har vi tydligen, till allas stora förvirring, kopierat stavningen direkt från tyskan. För alla som är intresserade så vågar jag nu med svenska akademiens ordlista och mitt rättstavningsprogram som stöd påstå att ess-se-hå-dubblave-e-i-seta, Schweiz, är den rätta stavningen.
Hur man sedan uttalar det är en annan sak. Jag retar gallfeber på min syster genom att uttala det "svejts" och inte "schveyts" som man tydligen borde göra. Jag antar att jag får ligga i intensiv träning innan avresan så jag åtminstone kan uttala namnet på landet jag ska till rätt. Å andra sidan uttalas det "schvaits" på tyska.
Men om man lämnar den fascinerande rättstavningen en stund för att läsa in sig på landet med hjälp av wikipedia så får man snart reda på att i det Schweiziska edsförbundet - som tydligen är det officiella namnet på stället - talas fyra officiella språk och att landet inte heter samma sak på någotdera av dem.
Så det är bara att välja och vraka. Känns inte det tyska Schweiz riktigt rätt så varför inte byta till franska och kalla det Suisse. Vill man sedan ha lite variation så kan man ju säga Svizzera som den italienska-talande befolkningen eller Svizra som det heter på rätoromanska.
Ni kanske kan ana min lätta förvirring över det här. Vore det helt enkelt inte lättast om alla bara kunde enas om ett gemensamt namn? Varför inte landets latinska namn Helvetia? Eller så inte. Åtminstone på svenska har det en tendens att leda till vissa associationer som kanske inte skulle vara så bra för landets turistnäring.

Vad i hela friden

Det var en gång en liten flicka som hette Frida. Frida skulle snart fara på ett utbytesår till Schweiz och en dag fick hon idén att börja blogga om sina öden och äventyr som utbyteselev i Alperna.

Vad i hela friden, tänker ni. Har Frida startat en blogg? Vad i hela friden har hon för sig?
Ja, här får ni svaret. För det här är bloggen om vad i hela friden Frida har för sig.
Som det står att läsa så kommer jag främst att skriva om mitt utbytesår i Schweiz med allt vad det innebär av nya erfarenheter, kulturskillnader och oregelbundna tyska verb. Ni kan förvänta er massor med ord och kanske ett och annat foto av dålig kvalité.
Är det någon som undrar något rörande att vara utbyteselev och liknande så är det givetvis bara att skriva en fråga i kommentarfältet. Jag svarar så gott jag kan.
För tillfället har jag inte mer att säga än vad i hela friden väntar ni på; gilla, dela, följ.